Debatt om Arktis

Fru talman! Arktis är ett unikt område som, på grund av issmältningen och de nya möjligheter som det innebär, allt oftare hamnar i fokus för debatten. Detta är bra eftersom vi bör diskutera mer, inte bara vad issmältningen betyder för möjligheterna att utnyttja de resurser som plötsligt finns tillgängliga, utan också vilket ansvar detta medför och hur vi på bästa sätt kan bevara Arktis och bedöma de framtida konsekvenserna av vår närvaro och verksamhet i detta känsliga naturområde.

Innan vi utformar EU:s gemensamma politik gentemot Arktis bör vi dock ägna mer tid åt att bedöma den nuvarande situationen i det arktiska ekosystemet. Utan det blir det svårt att vidta adekvata åtgärder. Att tro att man bara kommer att låta alla resurser ligga kvar där de är, är enligt min uppfattning naivt och orealistiskt. I stället bör vi ägna oss åt att se till att resursutvinning, transport, turism och andra näringar bedrivs på ett optimalt sätt så att naturen skyddas och bevaras. Detta bör naturligtvis ske i samråd och samarbete med lokalbefolkningen och utifrån den faktiska situation och de omständigheter som råder där.

Kommissionens rapport om Arktis är ett bra första steg mot en sammanhållen arktisk politik. Redan under det svenska EU-ordförandeskapet stödde Sverige kommissionens beslut att söka permanent observatörsstatus i Arktiska rådet. Jag anser dock att både kommissionens rapport och debatten hittills har koncentrerat sig för mycket på vatten och för lite på landsområdena. Vissa länder, till exempel Sverige och Finland, har omfattande rennäring, gruvbrytning och jord- och skogsbruk i arktiskt landsområde, vilket i högre grad måste beaktas.

En annan dimension av debatten som vi inte nämner lika ofta, men som vi inte nog kan betona, är EU:s strategiska mål och geostrategiska intressen i Arktis och vad de nya omständigheterna i denna region kan få för konsekvenser för den internationella stabiliteten.

Vissa EU-medlemsstater ligger inom det arktiska området. Övriga delar av området ligger i EU:s omedelbara grannskap i norr. De gemensamma strategiska målen borde därför inte vara svåra att utforma och få stöd för bland alla EU-medlemsstater. Med tanke på den ökade konkurrensen mellan de olika länderna och några olösta konflikter måste EU ha allt intresse att arbeta för att Arktis inte förvandlas till ett säkerhetspolitiskt spänningsområde.